Call me

Jadu, Julafton imorgon. Det hela känns ju ganska deprimerande nu , vet inte varför alls. Hmm, må förbättra humöret lite innan jag flyr till sängen och dimmans land. Ganska bra ställe....
Har tänkt på det Tommy skrev idag om Ellie, det är första gången hennes familj ska fira Jul utan sin dotter.
Såg även på nyheterna om barnen på Haiti som hade förlorat sina föräldrar i jordbävningen. De ska fira sin första jul utan sina föräldrar!
Förstår inte hur det kopplas till en lycklig tid, men jag anntar att man blir starkare med tiden. Man måste bara ta steget och gå vidare..
A red rose for you!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0