It ain't me
Då en har hunnit landat hemma och ev hunnit smälta Sydamerika och att det faktiskt har hänt, så kan en väl bjuda på några fotografier. Har så otroligt många, och det blir nog endast ett fåtal här. Resten får vara och en får nöja sig med att drömma sig tillbaka ibland! Det känns fortfarande lite absurt att vi har varit iväg jag och Rosita. Att ifrån boka en enkelbiljett och sitta ihop och planera vart vi ska stanna till och vad vi vill se. Det var inte så svårt och ångrar ju inte en sekund att vi tog steget och drog iväg!
Argentina stog först på våran resa, efter säkert ett dygns flygande och väntan på en flygplats i Madrid och en mellanlandning i Chile så tog vi våra första steg i Sydamerika, kommer ihåg att vi växlade lite pengar och hoppade på en flygbuss in till huvudstaden Buenos Aires och vårt första hostel. Där vi hade några dagar för att landa i rätt tid och ta igen oss. Men efter några dagar så hoppade vi på det första och enda inrikesflyget under denna resa och åkte till Puerto Iguazu för att kolla på Iguazu fallen! Från att åka från regn och grå mulet väder så hamnade vi i värme och fukt! Vårt hår stog på ända och svetten rann, men solen sken och det kändes att vi nu bytt kontinent.
Devil's Throat Argentina
Bolivia var land nr två vi besökte och det var där kultur krocken inträffade, samtidigt som det var det land som gav mest intryck för oj vilket landskap, människorna och lamor såklart! Det var även efter vi lämnade Argentina som backpacker livet började på riktigt. Vi avverkade våran första 12h x2 bussresa och våran första gränspassering. Åkte mardröms bussresan, var iväg på en fyra dagars tur med jeep och besökte saltöknen. Stötte på höjdsjukan som vi endast hört talas om och förstod hur pass påverkad man blir sådär på hög höjd. Sen hur öppna och välkommnande människorna är trots att de har så lite. Bolivia imponerade på mig!
Vidare hamnade vi i Peru där stoppet var Cusco och sedan Inkastaden. Soligt väder och lite tussiga va vi här. Men vi tog oss till Machu Picchu, inkastaden bland bergen. Vägen dit var rätt så jobbig in bland berg och djungel, men väl där så lätt värt det! Så nu kan vi bocka av ett av världsarven. Sen stannade vi till i Lima som nog var det bästa stopp av de vi gjorde i huvudstäderna, trots en dålig start så vägde människorna vi stötte på här upp det och storstadspulsen gjorde så att man inte kände sig så, ja backpackig!
Ja vi hann med lite sandboarding också i "Huacafuckingchina"
Sedan den sista och längsta bussresan (30h) avverkades och vi hamnade i Ecuador. Rätt så bekväma bussar ändå, men ack så ont i rumpan och rastlös av att sitta still såpass länge.. I Ecuador hade vi semester från semester i Montanita, gungade på en gunga "Swing at the end of the world" i Banos, besökte ekvatorn och stannade den sista tiden i Quito. Vi förevigade även resan med lite bläck här innan vi påbörjade våran lååånga resa hem.
Resan hem som jag tror sträckte sig över 2 dygn kommer jag minnas som jobbig, tröttsam och ja, just då ville man bara komma hem. Vi övernattade på en flygplats där vi byggde camp, vi hann med å gå vilse och stå i fel kö. Åka långflyg utan fungerande "underhållning" men tiden segade sig fram och tillslut så landade vi hemma i Jämtland, snön och juletid. Två månader hade gått, som ibland kändes som en evighet men väl hemma igen så kändes det som ingen tid hade gått alls.
Så, en resa i kort occh gott. Vilket äventyr ohja, och har vi det rätt så bra i Sverige? Joo. Men ett minne för livet och mer erfarenhet i ryggsäcken får man väl säga. Så nästa fråga är, när drar vi igen? haha, såklart har en hunnit blivit rastlös väl tillbaka i vardagen och hunnit spåna vidare... Men vi har tid, så ingen brådska. Vi tar en dag i taget, och världen väntar där ute. Vi har tid.
Kommentarer
Trackback
